Hur bra är du på att sätta gränser? Har du koll på var de går? Och framförallt, hur bra är du på att följa dem? Handen på hjärtat – uppmärksammar du verkligen dina egna gränser?
Jag satt på en bänk vid ett vattenbryn en tidig morgon. Klockan var ungefär 5, och naturen började sakta vakna till liv runt omkring mig. Fåglarna började kvittra, och solen steg sakta upp över horisonten. Strandkanten som jag tidigare suttit nära hade dragit sig längre bort, och ju längre jag satt där, desto tydligare blev konturerna av strandens gräns. Det som tidigare hade svämmat över började dra sig tillbaka, och gränserna blev plötsligt mycket tydligare.
När jag såg detta insåg jag att det var precis så mitt liv såg ut just då. Jag hade haft så många ”måsten” och uppgifter att ta itu med, både på jobbet och hemma, att det kändes som en översvämning. Tempot jag hade hållit hade gjort att allt kändes överväldigande, och jag hade helt tappat bort var mina gränser gick. Jag visste att de fanns där någonstans, men jag kunde inte längre se dem.
Medan jag satt där på bänken började jag reflektera över mina gränser och hur jag kunde göra dem tydliga igen. Jag började ställa mig själv frågor kring olika delar av mitt liv: ”Vad är viktigt på riktigt? Leder detta mig i den riktning jag vill?” Jag stämde av dessa frågor med mina värderingar: ”Hur kopplas detta till den jag vill vara och de värderingar jag lever efter?”
Under de följande dagarna blev det mitt fokus att börja få ordning på min ”översvämning” och sakta men säkert dra tillbaka vattnet för att tydliggöra mina gränser. Jag blev nyfiken på vilka gränser som verkligen betydde något för mig, och hur jag kunde upprätthålla dem.
Ett annat sätt att likna gränserna är att jämföra två träd. Ett av träden har tappat sina löv och visade sin struktur tydligt, medan det andra fortfarande var täckt av löv vilket döljer grenarna. Trädet utan löv visar tydligt sina gränser – hur grenarna är fördelade och var de slutar. Det var lätt att se strukturen. Det lövklädda trädet däremot döljer sin inre struktur, vilket gör det svårt att se hur grenarna ser ut.
Ibland behöver jag och du ”plocka bort våra löv” för att få en tydligare bild av vår egen struktur och våra gränser. Vi måste ställa oss själva frågan: ”Är det jag gör livgivande, eller är det något som borde tas bort för att ge kraft och näring åt andra delar av mig själv?”
När vi börjar skala bort det som inte längre ger oss energi, ser vi tydligare var våra gränser går och vad som verkligen behöver näring. Det ger oss möjlighet att stärka vår grundstruktur så att vi framöver kan ”bära än fler fina löv” – att blomstra och växa i linje med våra värderingar.
Reflektera över dina egna gränser:
- Var är viktigt för dig? Har du tydligt definierat dina personliga och professionella gränser? Hur bra är du på att följa dem?
- Vad är livgivande för dig? Finns det uppgifter, relationer eller åtaganden som tar mer än de ger? Är det dags att ”plocka bort några löv” eller gren för att ge näring åt de delar av ditt liv som verkligen betyder något?
- Hur kan du upprätthålla dina gränser? Vad behöver du göra för att försäkra dig om att dina gränser respekteras, både av dig själv och andra?
Att sätta och upprätthålla gränser är avgörande för att leva ett balanserat och meningsfullt liv. Genom att tydliggöra våra gränser kan vi skapa mer utrymme för det som verkligen betyder något och bygga en starkare grund för oss själva.
Så fint beskrivet från naturen om att se och reflektera över våra gränser och struktur.
Tack! Naturen är bra att inspireras i och av 🙂