Varför?
Jag sitter helt stel, rör inte en min och håller blicken fixerad på en punkt strax bakom min chef som sitter framför mig.
Inom mig pågår något helt annat. Ena millisekunden kokar jag av vrede. Nästa sekund knyter sig magen till en hård klump och jag är nära att börja gråta. Frågan ”Varför?” snurrar om och om igen i huvudet – först i förvåning, sedan i besvikelse… och till slut i någon form av lättnad.
Tiden både står still och rusar fram i vansinnig fart.
Utåt sett är jag lugn och behärskad. Inombords är det kaos.
Jag är mitt i en förändring. En jag inte har valt. En som skrämmer mig här och nu.
Jag har precis fått beskedet att jag inte får fortsätta i min roll eller på företaget där jag jobbar.
💭 Vad händer nu?
Jag har också suttit på andra sidan bordet.
Där jag själv varit chefen som behövt ge beskedet som förändrar allt.
Där jag hållit mig lugn på utsidan – men på insidan…
💭 Hur stöttar jag henne bäst?
💭 Vad säger jag till honom för att hjälpa?
💭 Andas…
Att vilja vara så omtänksam som möjligt – och samtidigt känna sig som en stor skitstövel.
Att veta att mina ord just nu landar tungt och förändrar hennes (eller hans) verklighet.
Även när jag varit med och påverkat förändringen kan känslan var svår att hantera.
Vilket perspektiv behöver jag?
Liknande situationer, olika perspektiv.
När jag är mitt i en förändring, när osäkerheten kryper på och jag inte vet vad jag ska göra – då försöker jag påminna mig om detta:
💡 Vilket perspektiv har jag just nu?
💡 Vilket perspektiv behöver jag?
Är det perspektivet från:
🔹 En sann vän?
🔹 En erfaren entreprenör?
🔹 En tidigare kollega?
🔹 Mitt framtida jag?
Vem kan hjälpa mig att fokusera på det jag faktiskt kan påverka, så jag kan ta mig vidare i den här förändringen? Vad skulle den personen säga till mig om den var här och nu?
💬 Vad tänker du? Vad hjälper dig?
Dela gärna dina tankar i kommentarerna! 👇