Det är en så enkel fråga – men också briljant. Jag fick den för ett tag sedan och hajade till. För den satte fingret på något viktigt:
👉 När du kliver in i ett rum – påverkas du av stämningen, eller påverkar du den?
Temperaturmätaren: följer rummet
Att vara en temperaturmätare innebär att du känner av rummet. Du snappar upp hur stämningen är – kall, hetsig, nervös, avvaktande – och ställer in dig därefter. Det kan vara hjälpsamt för att inte gå emot energin. Men du riskerar också att tappa bort dig själv.
Termostaten: sätter värmen
Att vara en termostat är något annat. Du känner också av temperaturen i rummet – men du låter inte det styra ditt tillstånd. Istället väljer du:
💬 Ska jag höja värmen? (Skapa trygghet, energi, kontakt?)
💬 Eller sänka den? (Stilla ett hetsigt klimat, skapa mer eftertänksamhet?)
Det kräver självledarskap. Men det är också det som gör verklig skillnad.
Hur gör du för att vara en termostat?
Alla rum är olika – och ibland är det omöjligt att veta vad du kliver in i. Men det finns två saker du alltid har med dig:
1️⃣ Ditt eget tillstånd – hur du mår, hur du bär dig själv, vad du sänder ut.
2️⃣ Din intention – vad du vill bidra med, påverka eller skapa.
🎯 Så ställ dig frågorna:
- Hur är mitt tillstånd just nu – behöver jag justera något?
- Vad vill jag bidra med i det här rummet?
- Vilken inställning vill jag ha – oavsett hur det är där inne?
När du landar i dig själv innan du går in – då kliver du in med närvaro, trygghet och riktning. Du sätter klimatet istället för att bara känna in det.
Så… vad vill du vara?
Temperaturmätare – eller termostat?
För mig är detta en koppling kring mina värderingar. Vem jag vill vara. En av de värderingar jag har är ”Glädje”:
För mig handlar det inte om att alltid vara sprudlande eller le. Det handlar om att kliva in i ett samtal – planerat eller spontant – med en närvaro, en värme, och en nyfikenhet:
🌱 Vem har jag framför mig?
💡 Vad kan vi skapa tillsammans?
När jag bär med mig glädje som intention händer något. Jag ser fler möjligheter. Jag blir mer kreativ. Och jag märker att det smittar – att andra vågar vara mer öppna, lekfulla och nyfikna tillbaka.
Glädje är inte något jag väntar på att känna – det är något jag väljer att ge plats för. I möten, i relationer, i min vardag. Precis som solen en vårdag – när den värmer rakt in i själen – så vill jag bidra med den känslan när jag kliver in i ett rum. Och vet du? Det gör skillnad.
💬 Vilken inställning vill du välja när du kliver in i ditt nästa möte eller samtal?
Jag är nyfiken att höra om du har några knep på att vara termostat? Kommentera gärna!
